Köpings IBF Damer

Nu har jag haft min nuvarande klubba lite (mycket) mer än ett halvår. Jag införskaffande den här varianten när Mr. Bamboo gick av mot Sala förra året. Redan då jag första matchen jag (jag av alla människor!) använde den borta mot Marstrand och lyckades göra ett mål så kändes det som om jag hade hittat rätt. Men tyvärr så levde inte Mr. Volcano länge då han gick sönder på träningen därefter. Jag var helt förkrossad. Jag hade äntligen hittat "the one", och... Så försvinner han ut ur mitt liv sådär. Mr. Bamboo bestämde sig för att bli avbruten mot Sala för jag under den matchen, också den enda matchen någonsin på några år, jag har tagit med en extra klubba. Jag antar att Mr. Bamboo kände som att han hade förlorat mitt förtroende och kastade in handduken. Sedan den matchen har jag inga extra klubbor med mig. Men Mr. Volcano försvann, men jag fann min nya kärlek snabbt igen, White Flash (någon narutard som känner igen namnet?). Tillsammans med White Flash så har vi skapat mycket, gjorde mål här näst senast mot Linköping, och jag vet inte. Det kändes då som om det var hans sista gåva till mig. Han har gjort sitt. Det är dags att gå vidare. Han är trött, och nöjer sig att vara reservklubban på matcherna för han har redan gett mig så mycket. Men att välja nya innebandyklubbor är så svårt. Man kan inte välja ut sin partner bara på måfå. Men, jag har en i åtanke som jag fann för några veckor sedan som jag inte har lyckats skaka av tankarna från. Den klubban känns rätt. Nu kanske det inte är så många som delar mina tankar om detta, klubbans känslor. Men, jag var borta i fyra dagar för en liten tid sedan, på den tredje dagen packade datorn ihop. Den enda som ger datorn den kärlek och uppmärksamhet den behöver är jag. Bevis nog. Ens käraste föremål har känslor. Behandla era  BFF's (klubbor) väl kamrater.

(Om jag kunde skulle jag gjort en tribute till mina klubbor, men det får bli sen, med någon tacky-låt som typ Hallelujah i bakgrunden)

Nu taggar vi till DM!

// Jojjo-san #19